Etikett: Poesiutmaningen
-
57. Eldspredikan
Ett väsen fladdrande som en fjärilsätter sig på de torkade granbitarnaoch flammar upp i en het krevad.Järnet hettar efter några minuter ochknastret av förångad kåda skaparen hemkomst till skogen. Doftenfrån röken som sipprar ut mellannäten av järn. Lopporna som hopparut på stengolvet och slocknar. Vi äri människans djup, i dess ursprungnär vi sträcker fram händerna…
-
56. Minnen
De döda går förlorade i minnet,bit för bit reduceras de tillljudband och filmer på repeat. Efter hand äts materialet avhjärnans råttor och blir svartaklumpar i isoleringen. Någon har sorterat om i fackenoch skruvarna ligger bland muttrarna.Ibland hörs skratt ekande i korridoren men jag vet inte vem de kommer ifrån.Men ser: en solig dag högt över…
-
55. Promenad
Kylan tuggar på kinderna och himlenser ut som epoxi. Hundarna tumlarmellan snövallar och lössnö, trycker nersina nosar och gör snöänglar. Vi ärdär vi ska vara, inga andra platserbehöver uppsökas. I horisonten har någonspritsat granarnas grenar med grädde ochen vintergul sol leker skugglekar med husen.
-
54. Skog
Stammarna väntar utanför tomtgränsen,deras grenar är täckta av snö. Ansiktetblommar i friskheten. Livets noterligger nermalda i en musmage. Till sistförsvinner allt. Hur kroppen rör siggenom snön, det tunna tyget över benen,den blossande huden, något vaknarsom i april. I djupen finns en stillhet där ekorrarskakar snön från grenarna i vilda hoppmellan stammarna. Ljuden dämpas.Inte ens hundarna…
-
53. Former
Tvättmaskinen skorrar och kastar runt textilier,allt som tvättats rent av vatten och kemikalier.Formerna går i varandra, upplöses till en grå enhet,som vid ett barns entusiastiska lek med vattenfärger.Jag förvånas över att januari är slut, attmånaden passerar så oförsonligt år efter år.”Klyftan genomskär oss inte. Klyftan omger oss”,skriver Szymborska. I mörkret lyser snön uppmen gestalterna som…
-
52. En decimeter snö förändrar världen
De fallande flingorna begraver allteti köld, pausar alla processer och ställerväckarklockan. Jag plockar i kartongerdär något svunnet lurar, någon jag vareller något jag sparat. En fingervisningmot det tredje. Allt dämpas, till och med hundskallen.En sömn pressar mot kropparna, långsammarörelser endast när rörelser är nödvändiga.Jag längtar efter att sitta på tågensam bland främlingar i en världsom…
-
50. Cell
En svart katt följer mig ner i underjorden.Blommor växer ut på cellfönstrens ytor.Hon kissar i hörnet och vill bli kelad,markerar sin äganderätt till rummettill mig. Gräset är en vit spikmatta.Bara under asparna syns marken fortfarande.Allt kan förändras, drivas in i sig själv.Klorna som gång på gång trycksgenom skjorttyget, de höga jamandena.Världen förlorar sin innebörd, omvandlastill…
-
50. Poet
Det fanns något jag ville sägaen röst som ville framtydlig och skarp. Men närjag satte mig vid tangenternagrumlades den och allt jag skrevblev det folk tidigare skrivit.
-
49. Hovring
Snöhinnan täcker isen upp mot bron.En drönare surrar att vi har lyckats nu.Den närmar sig isens yta, låter hovringsblåstenbryta ytan och ge skärvorna vågor. Ispegeln finns en blå himmel men desvartklädda pratar som om inget fanns.Kölden driver igenom handskarna,kinderna rodnar. Det fanns en sommarnär de var andra, varandras motpoleroch varandras tröst.
-
48. Barndomsminne
Vi var barn på gräsmattor med papporsom klippte med handjagare och köpte tidningen.Doften av grillkol och tändvätska lade sigöver villaområdet vid sex om kvällarna. Bakomfönstren talade några om de andra, de somkommit hit och plundrade landets välfärd. Detvar inte så farligt. Varken med det ena eller andra.Jag satt på en trehjuling i solen med blöjan…
Peter Nyberg Mollung 