En svart katt följer mig ner i underjorden.
Blommor växer ut på cellfönstrens ytor.
Hon kissar i hörnet och vill bli kelad,
markerar sin äganderätt till rummet
till mig. Gräset är en vit spikmatta.
Bara under asparna syns marken fortfarande.
Allt kan förändras, drivas in i sig själv.
Klorna som gång på gång trycks
genom skjorttyget, de höga jamandena.
Världen förlorar sin innebörd, omvandlas
till form utan innehåll, kärl som något kan
ta plats i. Om det tillåts. När det tillåts.
Den mjuka pälsen som trycks mot hakan.
Kattstjärten som riktas mot huvudet. Här
är jag.