15 augusti 23

Sverige förlorar mot Spanien i VM-seminfinalen. Fint arbete ändå under VM, semifinal och möjligt brons är en stor seger i sig. Någon konstaterar att spelarna i det svenska laget kommer att få ökade löner efter det här. Någon annan ser det som problematiskt eftersom det skulle gå ut över klubbarnas verksamhet. Klubbarnas verksamhet? Precis som när Zlatan presenterade sina miljonlöner i de olika ligorna, den omedelbara reaktionen: hur går det med föreningarnas verksamhet om han ska ha så mycket? Nej, så diskuterades det ju inte om Zlatan, han har ju en skinnflärp att kissa genom. Det har inte de här fotbollsspelarna.

Vi har alltså bojkottat Ryssland ekonomiskt, men inte länderna som Ryssland är vän med. Tydligen har exporten till de länderna ökat enormt mycket. Faktiskt exakt lika mycket som den har minskat till Ryssland. Det går sådär för oss att hjälpa Ukraina, åtminstone ur det perspektivet.

I DN skriver Lisa Magnusson en ledare om att ”kvinnohatet är tillbaka” och hänvisar till att Pernilla Wahlgren hånar Linda Skugge, som lagt ut nakengrejer på Only Fans, på samma sätt som Linda Skugge hånade Pernilla Wahlgren när hon vek ut sig för decennier sedan. Jag tror inte att hatet har kommit tillbaka, det är en naiv tanke, kvinnor har alltid hatat kvinnor på exakt det här sättet. Och av något för mig nästan helt obegripligt skäl handlar hatet alltid om sexualitet som ska kontrolleras, vare sig det två kändisars beef, pride eller något annat är i centrum.

Lena Andersson är intressant ur många perspektiv. Hon har hittat en nerv att snitta i så att folk reagerar, mest tror jag att det handlar om att hon är känd och omtyckt så skriver hon något som är lite robotaktigt logiskt. Nu senast uppmärksammades hon om vädret. Men den retoriska förändringen är uppenbar – när hon skrev om att ge barn mat blev hon omänsklig eftersom hon höll sig på en så hög filosofisk nivå (vad är egentligen mättnad? Har man verkligen inte råd med den billigaste mättnaden i Sverige?). Där befinner hon sig oftast, en mänsklig fråga höjs till ett filosofiskt, ofta abstrakt problem. Det tillvägagångssättet är hon ensam om på ledarsidorna, åtminstone att lyckas med. Nu, i väderkolumnen, gör hon som de flesta andra, hon utgår från det enskilda exemplet (sig själv) och övergeneraliserar, sådär som man lär högstadieelever att inte göra när de argumenterar, men som en stor del av ledarskribenterna, för att inte tala om politiker och opinionsbildare, gör mest hela tiden. Men där JAG är är det ju normalt väder, då kan det inte finnas någon kris. Retoriken är densamma som gängse förnekare av klimatförändringar ägnar sig åt, vilket gör Lena Anderssons krönika besvärande skröplig i underbyggnaden. På exakt samma sätt som när högstadieelever övergeneraliserar sina personliga erfarenheter av världen.

Får ett vadderat kuvert från Wales med posten, från Stephen Treharne och hans fru Louise Bretland-Treharne. Den första bröllopsgåvan, en love spoon. I Wales ger man varandra en sked i trä när man gifter sig eller firar kärleken på något annat sätt. Jag blir mycket glad, framför allt åt tanken, att de gör ansträngningen att uppvakta oss med en traditionell walesisk gåva. Den typen av omtanke är jag förfärligt svag för.

Hettan under kvällen är förödande för mig. Svettas som efter ett träningspass när jag är ute med Humla och det slutar inte när jag lägger mig.



Följ Peters hörna genom att skriva in din mail nedan


Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.