Vi är i det brinnande biblioteket,
det som sätts i brand till följd av skratt.

Det var ett skämt som bara invigda förstod,
shamanen i Kapitolium som tar selfies. Men

skratten skakade en hel värld. I Aristoteles
andra poetik finns den ordinära människan

och hens behov av något som gör livet
uthärdligt. Underhållning en kall januaridag

med tungt snöfall och mörker. Marmorstatyerna
som utsmyckningar medan de promenerar mot

senaten. Rusiga av vinst. Innan cellerna.
Kunskapen som utsmyckning. Han lägger

upp fötterna på bordet. Selfie. Hur lätt elden
tar sig i de torra pergamenten, hur den sprids

som människans förvridna ansikte i skratt.