Peter Nyberg Mollung

Magnus Grehn Förlag. 2018

Efter Palliativ vård hade jag svårt att hitta ett nytt projekt samtidigt som min förläggare Magnus efterfrågade dikter. Det gick smått med poesin. Efter något år frågade Peter Björkman om jag inte hade någon lång dikt till den kristna tidskriften Ad Lucem. För att pressa mig själv att faktiskt skriva sa jag att jag kanske kunde hitta något som intresserade honom.

Inte heller nu hade jag någon idé om vad jag skulle kunna göra, men jag fick en dödlina.

Och dödlinan närmade sig utan att jag just skrev något och jag började fundera på om jag verkligen skulle behöva skriva något, om det inte gick att sampla ihop en dikt. Kanske med hjälp av de tre monoteistiska urkunderna. Om kärlek och om våld. Tre strofer från Torah följs av tre strofer från Bibeln som följs av tre strofer från Koranen. Det upprepades tre gånger per dikt. På det sättet kan vilken värld och vilken Gud som helst byggas ihop. Det är i centrum för de två dikterna ”Om förintelse och kärlek”.

På samma sätt tänkte jag om dagstidningar. Jag hade noterat att nyheter ofta använde litterära stilmedel för att förmedla våldsamheter så att läsarna skulle köpa nya nummer i en slags frossa i omoral, själviskhet och våldsamhet. Me too satte fart. Medan jag under några dagar samplade från nyhetsmedier: DN, SvD, SvT, Expressen och Aftonbladet undrade jag vilka världar som skapades inom människorna som läste nyheterna. Tillvaron tycktes oerhört skräckfylld och becksvart, den enda trösten tycktes finnas i reklam för konsumtion. Sammantaget skapades i tidningarna en slags eter som frätte på människor genom pappret, således kallade jag den tredje dikten ”Papperseter”.