Etikett: Tua Forsström
-
43. Flyttlådor
Kartongerna är packade och väntar i högar.Inuti ligger våra ting. Bit för bit formarde våra liv. Minnena, misstagen, detlyckosamma. Handen flyter över wellpappen,som om jag klappade ett väsen. Den sommaren satt jag i vattenpölenpå uppfarten och drog in doften avasfalt och gräs och blommor. Den vinternåkte vi miniskidor i pulkabacken, satteslalombanor med kvistar och varIngmar…
-
42. Alternativen
Någonstans måste ändå nyckeln finnas.Den som öppnar mot alternativen. Ellerlåser mot alternativen. Varför skullealternativen vara av godoom ett binder taggtråd runt din ryggradoch gör varje rörelse till en viljeakt.ett annat får dig att pustande se på teveistället för att leva ett fullvärdigt liv.Något skriker från magen, någotsäger att vi måste tillbaka nu.
-
41. Tempel
Inuti templet fanns den svalkande skugganoch en svag lukt av fotsvett. Utanför stodtolv statyer av heliga män som återföttssom buddhor. Från platån såg vi vägentillbaka till turistresorten. Vi flackade i de labyrintiska förråden.Gamla statyer, uppspända rep, betongplattor.Ljus som gensköt mörkret i full klarhet.De svävande partiklarna i strålarna. Framför statyerna satt människor i meditation.En ung man…
-
40. Vi återvänder till platser som inte finns
Samma gator men mer slitna. De sträcker utsig mellan samma hus men nymålade.De där punkterna i tiden finns inte kvar,allt som lever är ett annat. Människorhar vuxit eller krympt, skaffat barn eller gift sig.Blivit andra. Mer sig själva.Eller mindre sig själva. De skottar uppfarteroch äter frukost. Talar om barnengrannarna och jobbet. Det som uppslukaroch förändrar.…
-
38. Spegelskepp
På kajen står de älskade kvar i paltor,med snoret rinnande. Trots stinget genom kroppenlyfter de händerna och spelar med i extasen.Längs stränderna vinkar barnen mot dem,de som reser bort för att dö. Räcket är kalltoch ska bli blött av salt vatten och verklighet.Skeppet skakar och tjuter till, hur de jublar,varelserna långt borta, de som lämnas.Under…
-
37. Gäddskalle
Ibland flöt de iland invid bryggan.Urgröpta och slipade av vattnetlåg de vita i handen. Somligaså sköra att enbart ett vitt grusåterstod sedan de gungats motinsjöstenarna. Tandraderna varvinklade ner mot svaljet ochögonhålorna låg runda och släta motfingertopparna. Det vita varmodellerat i ursprunget och förmedladekänslan av ålderdomligt ursinne.Inbäddat i skallarna fanns något somexisterade innan människan,innan landmassorna. Ett…
-
35. Berättelse om blixtar
Utanför den judiska kyrkogården i Pragväntade människor i en lång rad på att få sede ålderdomliga stenarna. Krimskramsförsäljarnalockade. Jag satt på trottoaren i skuggan.Utanför, både gemenskapen och tragedin,fingrade jag på stenar och väntadepå att få uppslukas av turistvimlet igen. Vid lunchtid satte vi oss vid ett långbordi solen vid Topkapipalatset. Bosporen. Tröttaefter att ha vandrat…
-
34. Snö
Stora flagor singlar ner från grånaden.En lågstadiefröken sade till oss attvar och en av snöflingorna var unikmen jag visste inte vad jagskulle göra med den förståelsen.De är som ni, sa hon. Som ni!Samma materia, samma hålighetolika mönster. Kanske någon liknarnågon annan. Men ingen är exakt likadan.Jag vet fortfarande inte vad jag ska göramed detta faktum.
-
33. Kohage
Vid kohagen satt jag och läste om Gud,den första och andra och tredje guden.Demonen i öknen som använde människornasom människorna använde får. Kornaglodde på mig över det elektriska stängsletmedan de idisslade och utbytte blickar.Bara i boken fanns tjurar och de bestegmed stor kraft allt som kom i deras väg.Maktsystemet förundrade mig. Ensärskilt mörk ko gick…
-
32. Under rosen
Vi är i det brinnande biblioteket,det som sätts i brand till följd av skratt. Det var ett skämt som bara invigda förstod,shamanen i Kapitolium som tar selfies. Men skratten skakade en hel värld. I Aristotelesandra poetik finns den ordinära människan och hens behov av något som gör livetuthärdligt. Underhållning en kall januaridag med tungt snöfall…
Peter Nyberg Mollung 