Etikett: Poesi
-
89. Komplex
I den blå himlen väntar hägringen,så länge har oasen funnits i horisontenmen bara som ett skimmer, nu ser vi det blå med tydlighet, inte barasanddynor. I hotellrummet är allt kalt,spaavdelningen fylld av människor trots pandemi. Ett lågfrekvent rytande hörsmellan komplexets utbyggnader, någotnärmar sig, förnims i ljuden men syns inte ännu. I strandkanten ligger snäckoroch på…
-
88. Vet inte
Vi visste inte, säger en manmen ingen tror honom. Filmenfladdrar till och liken skyfflas neri massgravarna. Civila bärnakna människor mellan sig och slängerner dem i djupa hål. På bottenett lager av död materia. Vi serlamporna i människoskinn, tvålarnade krumpna skallarna. Vi vet ingetsäger vi. Men ingen tror oss. Deförtryckande mekanismerna somgör oss rika skapas av…
-
87. Efteråt
De döda lades tätt sammanpressadei högar om tre, två meter under ytan.Stanken rev i svalget tills maskinernabörjade dåna och trädgårdsmästarna tog vid. Snittblommorna säljs för sinaegendomliga kronblad. Hack, som omnågon stympat hyacinterna innan debröt jordytan. Gula och röda och blå. I skogen lyser solen som strålkastareoch mossan suger åt sig av mörkret,fukten. I dalgången finns…
-
86. Metropolis
I lägenhetshotellet luktade det uppvärmd matoch fotsvett från heltäckningsmattornatrots att städarna tvättade dem varannan vecka.Grannen väntade vid hissen om mornarnaoch berättade att han jobbade på bank ochhade bott där i tre år. Ett ungkarlsliv i siffror.Kritstrecksrandig kostym och pannan blänkandemed en märklig odör av svett och parfym. Hettan hade flyttat in och de vita lådorna…
-
85. Hundar
Vit hinna över gräset innan skogen tar vid.Två människor sitter tätt tillsammanspå en bänk vid spåret, inneslutna iintimitet märker de inte hundens gnyendenär den försöker undvika att skälla ochmisslyckas. Det furiösa raseriet, utfallennär misslyckandet är ett faktum. Ingensäger något förutom hunden. Jag saknarbävrarna vid Ängsfors, deras pennskulpturersom totempålar vid det strömmande vattnet.Om kvällarna ser jag…
-
84. Klot
Det blå mönstret på kopparnaser ut som fjärilar eller blommor.Mariatistlar och ringblommorkommer att döljas av gräset.Utanför staketet har någonsorterat upp det döda. Grenaroch höstlöv. Jag undrar vad sombrinner, vad som har kraften atttappas och återfinnas i en annan form,vilka skyddsmekanismer förvandlingenmellan levande och död materia innesluter.Ett klot av järn med en svag rostigglöd svävar över…
-
79. Bländning
Trösten att dyrka intet sedan ögonen bländats.Din hand över min handrygg, den lätta beröringenjust innan mörkret. Vi såg för mycket,läste för mycket, blev förstående. Det fannsingen annan utväg. Nu minns jag den overkligagrönskan, blommorna, människans ansikten.Men inget har förstärkts, varken dofter ellerförnimmelse. Omvärlden är densamma menett sinne borta. Jag ser fortfarande hurmörkret närmar sig utan…
-
83. Värdighet
Jag satte mig på en humla i gräset,stinget och den platta insekten, gräsetsom långsamt reste sig upp. Så oftapratade vi om hur svårt det är attkomma igenom livet med bibehållenvärdighet. Nu undrar jag vadvärdighet innebar för oss. Då.”en vaggande klang av förhistorisksorg som långsamt vibrerar och suddas utmellan väggarna i rummet”, skriver Öijer.Jag torkar upp…
-
82. Väggen
”Du ser lite gladare ut nu, ett tagvar jag rädd att du hade gått in i väggen”hälsar hon under festivalen. Jaghar knappt tänkt på henne menville fråga hur det går med poesin. ” Vad i mina handlingar har signalerat väggen?” tänker jag och öppnar munnen.Kanske att jag inte stöttat henne, ledsnat litepå hennes dikter. Kanske…
-
81. Långt ifrån poesi
Bara rätt skuggor får ta den döda kroppen,skriver Öijer medan Sonnevi undrar omondskans bilder är sanna. Szymborskaskriver om hatet som den mest drivandekraften. Själv är jag genuint lyckligefter en promenad med hundarna, ynnestenatt få leva i ett hus nära en skog, att få sepälsdjuren leka och småmänniskornaha kärleksbekymmer. Och över all dennaoförtjänta lycka svävar du…
Peter Nyberg Mollung 