Etikett: Louise Glück
-
67. Pusslets logik
När jag kom tillbaka till önvar jag tvungen att ta itu medsysslorna. Miljoner små momentskulle ställas samman, intillvarandra för att säkerställaen logisk struktur. Utanförlåg snön tyst och vit medskaren tätt svept över sig. Ingenkom längs stigen, trots attjag tittade gång på gång. Pussletblev synligt, ramen ochblomstergirlangerna i målningen.Det logiska mönstret där bitpassades till bit. Bara…
-
66. Odlare
En del människor ska inteodla tomater. Det blir för krävandeatt vara skapare, upprätthållare.De luktar Kråkvinkel och krypgrund,tar med handen över bladen ochinandas klorofyllen. Det blir sentom sommaren, glöden fortfarandehet och växternas blad gulnar.Handavtrycken i mullen efterrensningen, önskan om en nycykel innan den gamla ändats.De ännu gröna tomaterna ligger envetetpå brickor i solen tills de ruttnar.Predestinering…
-
65. Rådjursspår
Rådjursspåren utanför grindenfår hundarna att köra ner nosarnai snön och grymta som grisar,drivande mot dödandet. Du sägeratt det är något fundamentalt felpå människor som tror på Gud och Bibeln.Det fundamentala är felet, tänker jag.Och vår skörhet, vår drivande viljamot det onåbara. Jag kan fortfarande kännamammas kropp i omfamningarna när jag var liten.Hennes varma mjukhet. Närheten.Och…
-
64. Tisdagar
Jag sitter numera i ett radonhål, en betongbunkermed sällsam utstrålning. Gula väggarmed betänkliga sprickor under skruvhålen.Boksamlingen och linneförrådet. Debortglömda trasorna sida vid sida. Jag föredraren tisdag framför oändligheten, sprickornamellan praktik och teori. Bittert att vara djuretsom kan avvaras. Formuleringsstöldernaoch jag vaknar om nätterna och ser en skogutanför fönstret, grantoppar och en vit måne.Någon ler på…
-
63. Hjärta
Det som skakar i konvulsionerlikt ett hjärta där ärren har öppnats.Allt det som blöder omkring oss,alla de som blöder omkring oss. De röda spåren i snön därett rovdjur slitit sönder enkropp. Jag går förbi, ser ochhar sett, men går förbi. Är jag fortfarande människa? Elleringår i det mänskliga attagera. Ta ett steg upp i snönin…
-
62. Han säger
Han säger att hans mor dog av sjukdomeni hemlandet men att en farbror kände någonsom hade syrgas och därför överlevde, attden ödesmättade döden är den värsta. Dehandlingar som en människa gör i ögonblicketpredestinerar överlevnad eller undergång senare.Den fullständiga förlamningen idén ger honom. Han säger att han bor i förortenhos en rasistisk sjöman och en bögi…
-
61. Barn
Som ett djur sänker hon huvudetoch gnider det mot ditt bröst,lägger kinden mot kroppen ochkryper intill. En mycket litenapa som ser på sin skärm och ler,härmar bokstäver och en världatt komma nära. Jag sitter på kökssoffan och flyttar migså nära det går. Känner doften frånarmhålorna och människokroppen.Den blå träningsoverallen, kraften,tills jag blir för nära. Hur…
-
60. Brus
Innan trädgården planterades hördes bruset,men bara svagt på avstånd. Gamla mänvid ölglas eller i bastun förstod världen.Deras inblickar i tillvaron berättadevad som var rätt och vad som var felmedan lavarna mörknade under dem.Det var ett slutet rum. Världen har sedan dess blivitspelplats för det brusande, rösterna. Tillvarons innerstahar skakat och fallit isär. Det främmande har…
-
59. Djur
En skog och en sluttning leder fram till husen.Vitheten bryts bara av de bruna stammarna ochav att någon rör sig ryckvis i undervegetationen,någon som ser upp mot mig och vittrar. Gröngölingensyns inte men vibrerar långt borta. Gångpå gång. Tystnaden efter trumvirvlarna. Jag rör migmed svett över ryggen och frostskimrande skägg, en best,i samma stund som…
-
58. Möte
Jag kände ålderdomen, hurden fjärmade mig från det yttrenär jag såg den lilla skogsmusenliggande på stigen med svullen buk.En söt doft steg som en själmot trädtopparna. Få sörjer en mus.Få sörjer en människanär jorden är tillplattad.
Peter Nyberg Mollung 