Etikett: Louise Glück
-
77. I Nineve
I slutänden ska den råa jordentrycka mot mina revben. Allt detsom kan förödas skrämmer menär någon annans att förvalta, vi förvaltarnågon annans skräck. Nineves ånger,deras upprättelse. Jag står i solen meden näve sand och sorlet stinger. Försökerse men ögonen svider och ögonlockensjunker som en Medelhavsol.
-
76. Fönster
Ibland reser sig någongår fram till fönstret ochtittar ner på gatan. Står tysti flera minuter utan attspegla det hen tänker.Återskenet av människani fönstret är allt vi åskådarefår ta del av. Inte detsom sker på gatan,inte drömmarna, bildernasom rusar igenom hjärnanutan den svagt skisseradesilhuetten i fönstret ochsmutsen från avgaseroch föroreningar som gerkonturerna raster, vilka viuttolkar som…
-
75. Lördag
Minnet trubbas av, splittras till delar sommals sönder och fogas samman till kalejdoskopiskahelheter för att genast falla isär, pulserande somett hjärta. Snön smälter bort på gatornaoch skorna går igenom isen över deunderjordiska vattenstråken. Vid strandenäter trutarna gäddskallar vid vattenlinjen.Deras smala ben och ryckiga kroppar.Jag tänker inte på er längre, det vi gjorde ärnågot jag varken…
-
74. Avsked
Hon hade fått mörkare hår ochgick omkring i sin röda fleecejackaoch luktade rök. Ögonen rörde sigmellan något osett och trädäcketsnya betsning. Det doftade av gräsoch trädgård på de rangliga klappstolarna.Det var för sent och vinden rördeoss med sina försiktiga fingrar. Vihade aldrig samtalat, bara utbyttfraser om det vardagliga. Efteren fjärdedel av livet kände jag henneinte.…
-
73. Vardag
Sent i februari och mörkret viker långsamt dag för dag.Ett par minusgrader men kölden har släppt. Jag svettasinomhus när den förtvivlat kämpande pannan skraparfram sin sista värme. En ny är beställd från Arvika. Någon installerarmedan jag läser Tjechov i soffan. Någon annanblåser ur rören medan jag skriver en dikt ochförbereder responsgrupper. På min röda kaffemugg…
-
72. Ungdom
Vi kastade oss utför klipporna ner i det kalla källvattnet.Under några ögonblick var all luft utpressad medan ytansyntes långt ovanför. Kropparna skrek och pressade oss upp,in i livet. Ålderdom hörde stenarna och träden till.
-
71. Ohm
Om hundarnaOm det som förstelnarOm det som uppmjukarOm drömmenOm det som säger jaOm de osynligaOm de små apornaOm de storaOm all världens TorstenOm all världens PeterOm livet sådant det framstårOm livetOm de som mäter decimalerOm de som tar sig en lurOm de ännu levandeOm de dödaOm något som kunde ha innebördOm något som bara är…
-
70. Bo i ett hus i mörkret
Ibland när jag gick längs grusvägarnakände jag hur sulorna upplöstes. Minmänsklighet slog rot och pratade medunderjorden som i ett långsamt sus.Hundarna kör ner sina nosar i snödrivornaoch står helt stilla eller vänder sig motfönstret och ser upp mot skogen. Detunderjordiska rör sig i skuggornaeller i skymningen för att synas. Ensami ett mörkt hus bland träden…
-
69. Berg
Berget växer av avlagda minnen. Det skuggaralla skeenden från utsiktsplatsen. En klar dagkommer turister upp hit för att se utöver jordbrukslandskapet, utan intresseför de krumma bönderna och gistna ladugårdstaken,men fälten av vallmo i solnedgången ochden klara himmelsspegeln avbildas med mobilkameror. En gång fanns kantareller gömda under granarnamen skuggorna gör dem omöjliga att hitta längre.Numera går…
-
68. Minne med hund
Hunden sover hopslingrad i fåtöljen.De vita håren luktar skarpt av svettoch gammal lek. Hon gnyr, skäller till.Öppnar ögonen för att sluta dem.Min hand rör sig över pälsen, övertarhennes lukt och ett tunt filter mot världen.En sommar låg vi på bryggan i solen.Vattnet kylde och kluckade under oss,en mjuk säng för lata dagar. Vi gjorde båtarav…
Peter Nyberg Mollung 