Etikett: Göran Sonnevi
-
41. Tempel
Inuti templet fanns den svalkande skugganoch en svag lukt av fotsvett. Utanför stodtolv statyer av heliga män som återföttssom buddhor. Från platån såg vi vägentillbaka till turistresorten. Vi flackade i de labyrintiska förråden.Gamla statyer, uppspända rep, betongplattor.Ljus som gensköt mörkret i full klarhet.De svävande partiklarna i strålarna. Framför statyerna satt människor i meditation.En ung man…
-
40. Vi återvänder till platser som inte finns
Samma gator men mer slitna. De sträcker utsig mellan samma hus men nymålade.De där punkterna i tiden finns inte kvar,allt som lever är ett annat. Människorhar vuxit eller krympt, skaffat barn eller gift sig.Blivit andra. Mer sig själva.Eller mindre sig själva. De skottar uppfarteroch äter frukost. Talar om barnengrannarna och jobbet. Det som uppslukaroch förändrar.…
-
38. Spegelskepp
På kajen står de älskade kvar i paltor,med snoret rinnande. Trots stinget genom kroppenlyfter de händerna och spelar med i extasen.Längs stränderna vinkar barnen mot dem,de som reser bort för att dö. Räcket är kalltoch ska bli blött av salt vatten och verklighet.Skeppet skakar och tjuter till, hur de jublar,varelserna långt borta, de som lämnas.Under…
-
37. Gäddskalle
Ibland flöt de iland invid bryggan.Urgröpta och slipade av vattnetlåg de vita i handen. Somligaså sköra att enbart ett vitt grusåterstod sedan de gungats motinsjöstenarna. Tandraderna varvinklade ner mot svaljet ochögonhålorna låg runda och släta motfingertopparna. Det vita varmodellerat i ursprunget och förmedladekänslan av ålderdomligt ursinne.Inbäddat i skallarna fanns något somexisterade innan människan,innan landmassorna. Ett…
-
35. Berättelse om blixtar
Utanför den judiska kyrkogården i Pragväntade människor i en lång rad på att få sede ålderdomliga stenarna. Krimskramsförsäljarnalockade. Jag satt på trottoaren i skuggan.Utanför, både gemenskapen och tragedin,fingrade jag på stenar och väntadepå att få uppslukas av turistvimlet igen. Vid lunchtid satte vi oss vid ett långbordi solen vid Topkapipalatset. Bosporen. Tröttaefter att ha vandrat…
-
34. Snö
Stora flagor singlar ner från grånaden.En lågstadiefröken sade till oss attvar och en av snöflingorna var unikmen jag visste inte vad jagskulle göra med den förståelsen.De är som ni, sa hon. Som ni!Samma materia, samma hålighetolika mönster. Kanske någon liknarnågon annan. Men ingen är exakt likadan.Jag vet fortfarande inte vad jag ska göramed detta faktum.
-
33. Kohage
Vid kohagen satt jag och läste om Gud,den första och andra och tredje guden.Demonen i öknen som använde människornasom människorna använde får. Kornaglodde på mig över det elektriska stängsletmedan de idisslade och utbytte blickar.Bara i boken fanns tjurar och de bestegmed stor kraft allt som kom i deras väg.Maktsystemet förundrade mig. Ensärskilt mörk ko gick…
-
32. Under rosen
Vi är i det brinnande biblioteket,det som sätts i brand till följd av skratt. Det var ett skämt som bara invigda förstod,shamanen i Kapitolium som tar selfies. Men skratten skakade en hel värld. I Aristotelesandra poetik finns den ordinära människan och hens behov av något som gör livetuthärdligt. Underhållning en kall januaridag med tungt snöfall…
-
31. Snötäcke
Det snöar stilla, stora runda flagordalar gungande och lägger sig som filtaröver råttliken. Den renande kylannär jag går ut för att hämta böckerna.Någonstans finns ändå försoning.Det vita täcket ligger kvar, en mjuktdöljande hinna präglad av fotspåroch tassar, samsara för lekmäneller ett hemligt språk att tyda. Länge satt jag och försökte förståmin egen hjärna, hur den…
-
30. Björsund
Hon berättade och världen utplånades. Det finns sådant som inte avtecknats,en båt vid bryggan, minken som bori en håla i skogen, farmor som böjer sigfram med en hand på ryggen ochhäller på varm mjölk ur en kastrull. De cyklade mellan Eskilstuna och Björsundmed allt som behövdes för en sommarfastspänt på ramarna. En familj under60-talet. Det…
Peter Nyberg Mollung 