Futura Pocket, 1997
Det sägs att den andra boken är den som man ska tänka efter inför. Det stämmer bra. Läsåret efter Legender från vägen gick jag på Åsa folkhögskolas skrivarlinje. Jag fick självförtroende där och berättade om min utgivning, vilket ledde till att Sara Ohlsson, numera författare till ett par utmärkta ungdomsböcker och de minst lika bra bilderböckerna om Frallan, och jag bestämde oss för att ge ut varsin bok på eget förlag i samband med att årets skrivarantologi släpptes.
Från min sida var det övermod. Jag satt och skrev tio ”Extranummer”, sådana jag hävde ur mig på en sida under en kväll och ville publicera ”rått”. Sedan fanns en massa annat som jag skrivit under året. Generellt sett var jag en flitig elev på folkhögskolan och tillbringade en hel del tid i datasalen. Bara att en sådan fanns triggade mitt behov att ge ut böcker.
Bilden på framsidan föreställer farfar, pappa och hans bror. Den är kanske det bästa med boken. Jag tillbringade på tok för lite tid med texterna och var bortitok för överspänd. Tack och lov slutade jag att ge ut böcker efter den här, kanske förstod jag på något plan att jag behövde tid att utvecklas på.
Peter Nyberg Mollung 