Kategori: Poesiutmaningen
-
31. Snötäcke
Det snöar stilla, stora runda flagordalar gungande och lägger sig som filtaröver råttliken. Den renande kylannär jag går ut för att hämta böckerna.Någonstans finns ändå försoning.Det vita täcket ligger kvar, en mjuktdöljande hinna präglad av fotspåroch tassar, samsara för lekmäneller ett hemligt språk att tyda. Länge satt jag och försökte förståmin egen hjärna, hur den…
-
30. Björsund
Hon berättade och världen utplånades. Det finns sådant som inte avtecknats,en båt vid bryggan, minken som bori en håla i skogen, farmor som böjer sigfram med en hand på ryggen ochhäller på varm mjölk ur en kastrull. De cyklade mellan Eskilstuna och Björsundmed allt som behövdes för en sommarfastspänt på ramarna. En familj under60-talet. Det…
-
29. Dermis
När jag vaknar vibrerar irritationen i dermis.Gudspusslet måste byggas bakifrånoch är omöjligt utan materia. Rummetisande klart. Jag berör frostkristallerna påfönsterblecket tills de bryts. Spets efter spetskrossas av huden tills snösanden förs bortav osynliga hjälpare. ”Jag rörde vid världen som vid en snidad ram”skriver Szymborska. Jag försöker utan attspräcka eller repa. Iskristallerna sitter kvari fingertopparna och…
-
27. Teodicé
Under promenaden tänker jag på teodicéproblemet.På det omöjliga i att Gud är en, god och allsmäktig.Och på lösningen. Frihet. Vilket är en naiv lösning,varför skulle en god, allsmäktig varelse skapa människorsom kan välja det dåliga för alla och en natur somibland skakar sönder myrstackarna. Vi ställer upp logiskt stringenta satser, radar democh går vilse i…
-
26. Heteronormativ
Men det är ett sådant liv jag vill leva,de stillsamma kvällarna, att fåhålla dig nära, samtala om sådant vi läst.Storfamiljen med vänner som leverdistanserat från varandra skapadeden inre tomheten i mig. Avsaknadav innerlighet men frihet att göra vad som helst.Jag förlorade tilltron till frihetens vad som helstnär du tog min hand. Ibland läser jagom människor…
-
25. Tillstånd
Idag rör världen varsamt vid mig. Markenär frosttäckt. Även jag rör mig varsamt.Hundarna nosar och ser på mig, kontrollerandesom om vi promenerade på en ny plats.Försiktigt. Med tillförsikt. Den stillaståendeluften som driver mot kinderna, molntäcketgör allt gråruskigt men utan regn. Trädensom svarta stänger mot himlen. Kopplenslirar mot händerna i kylan, hundarnas märkligaföljsamhet. Från höjden tänds…
-
24. Rävlera
Hur materien förändras när någonstryker mot den med sina våta fingrar.Jag hoppades få se dig på festen, säger hanvars ansikte skiftar mellan ilska och besvikelse.I den grå klumpen bor en vas eller det konstverksom ska ge konstnären ett nytt formspråk,en ny betydelse. På åkern ligger ljuset som aska.En räv syns, ett ögonblick i luften innan…
-
23. Lera
Det finns inga segrar, inga nederlagbara arbetet att vara människautan överblick i en stor skogmed breda stammar där barkenbildar kartor som inte går att avläsa. En dag till ett nytt år, ett avstampi de kontinuerliga regnen. Detfinns inga nederlag. Inga segrar.Tänker jag gång på gång. Jag tarhenne i famnen. Hon blir förkrossadom hon inte får…
-
22. Inflygning
Utanför fönstret glittrar strandstaden,det dånar, tjuter, händerna vibrerar.Ett orange sken i mörkret där kulörta ljuslångsamt rör sig längs vägarna. Snartär jag ett av dem. Svarta vågor forsar inöver stranden. I en av ljuspunkterna finns mitt hem,där jag ska ställa väskan i hallen,ta av mig vinterjackan och undraöver tvättider. Jag ska återgå tillvardagen med serier och…
-
21. Tåg
Jag köpte biljett till en overklig plats.När jag satt intill kofferten på tågetsåg jag världen sådan jag kände denförsvinna, omvandlas, förgrönskas. Mellan de städer vi skulle till lärde vioss att leva i ovisshet över allt. Attgå ut på perrongen var att gå ut ii nya ljud, nya dofter, ny luft. De såg på oss med…
Peter Nyberg Mollung 