We are happy to tell you that your entry in the Single PicturesSection has earned you a spot in the Selected Photographers for URBAN Photo Awards 2024!

Och det gör mig glad. För några veckor sedan laddade jag upp en bild från Jerusalem i ”Street Photo”-kategorin och i dag på eftermiddagen fick jag ett meddelande om att den valts ut litegrann. Bland väldigt många andra förskräckligt bra fotografer. Det är härligt att blir utvald och exponerad i världen, kanske speciellt när det görs från Trieste i Italien.

Läser i Vardagar 4 om Ulf Lundells känslor inför den dokumentär som gjordes om honom strax innan pandemin. Dubbelheten inför den, avskyn inför andras nyfikenhet på de ställningstaganden som han gjort i livet, hur de gång på gång vrids av journalister och hur dokumentären sedan genomförs. Jag minns den märkliga tredje delen som bara är en konsert och att jag var ganska trött på hur Lundell framställdes när det hade varit mer intressant att höra honom själv berätta. Och den avslutande lågintensiva konserten.

Fortsätter också med Snälla, Skurups skrivarlinjes antologi. Bulëza Pikas diktsvit ”Schwung” efter den mest gripbara dikten i serien. Språk i centrum, jaget är tolkar jag det som från Albanien och försöker lära sig svenska men har tyska som förstaspråk. Osäkert om det är flera röster, flera erfarenheter eller om där bara finns en stor erfarenhet av språkförbittring. Just den osäkerheten är för mig drivkraften, det centrum som osäkrar dikten och gör den intressant, fördjupad. Inget här är förenkling utan möjlighet till djupförståelse. På det sättet är Bulëza Pikas poesi utmärkt. Korrfel i början gör den svagare, det stoppar upp, irriterar. Dikten som namnger sviten fungerar som en avklarnad mittpunkt:

över ett glas vin
spikar du att jag är tysk
jag svarar inget
men

farmor
kastar sin rödgrönrutiga toffla på dig
den för mycket mer Schwung
än man tror
en gamling kan få till
ur graven