Har under morgonen en märklig kattupplevelse. Någon av bröderna hoppar upp på mitt bröst och i skumrasket utan färger ser jag inte vem. När jag stryker med handen kan jag inte avgöra om det är en mjuk eller mjukare päls och mönstret i ansiktet ger förvånansvärt få ledtrådar.

Sedan biter han mig i näsan. Då vet jag.

Någon timme senare går jag med Humla i skogen. Snötäckt, fem-sex minusgrader, solen sträcker sig mellan träden. Hon får upp ett spår och jag tittar rakt mot solen, ser snöflingor som guldglittrar medan de faller genom strålarna. Den rena kylan och andedräkten. Jag står där och tittar på sagovärlden tills Humla gnyr och vill vidare.

I bilen lyssnar jag på finsk debatt, det andra presidentvalet närmar sig. De pratar svenska, en ny debatt senare i veckan på finska. Två kandidater kvar: Alexander Stubb och Pekka Haavisto. Stubb svarar på frågan om vad som krävs av en president i Finland. Han säger att båda kandidaterna kommer att leda Finland på ett bra sätt sedan räknar han upp kunskaper som är bra att ha som president.

Båda kandidaterna kommer att leda Finland på ett bra sätt. Kunskaper.

Jag blir nästan tårögd – det är så långt ifrån den det politiska temperament vi har skapat i Sverige. Jag tänker på vad en sådan fråga skulle resultera i för svar här. Hade vi dessutom haft Finlands historia och gräns mot Ryssland skulle politikerna knappast förmedla en sådan förtröstan inför framtiden som Stubb gör.