Blir berörd av Jon Fosses nobelprisföreläsning. Han skriver:

Det var på ett sätt som om rädslan tog språket ifrån mig, och att jag så att säga var tvungen att ta det tillbaka. Och skulle jag klara det kunde jag inte göra det på andras villkor, bara på mina egna.

Jag började skriva egna texter, små dikter, små berättelser.

Och jag upplevde att när jag gjorde det gav det mig trygghet, gav det mig motsatsen till rädsla.

Jag fann liksom en plats där inne i mig som bara var min, och från den platsen kunde jag skriva det som bara var mitt.

Läs hela nobelprisföreläsningen av Jon Fosse

För länge sedan skrev jag en text om dansbandslyrik. Många skulle börja huttra obekvämt bara av ordet men jag tyckte att det var intressant att se vad dansbanden sjöng om eftersom jag uppfostrats med dansband som en rytmisk fond i hemmet. I allt väsentligt kom jag fram till att det är en slags bruksmusik – både i dansen och i den parningsakt dansen företräder. Det är absolut inte den text jag är mest stolt över, men ett bidrag i det andra numret av Populär Poesi, som hade just musiklyrik som tema. Häromdagen kom ett meddelande från ALIS om att jag skulle få pengar för att texten använts i Nationella Provet i svenska.

Sånt händer tydligen också.

Läser ut Troll av Rasmus Daugbjerg efter att ha lyssnat på honom under Skrivarhubben. En saga av ett slag jag aldrig trodde att någon skulle kunna skriva idag, på ett språk som är förunderligt poetiskt och sannolikt omöjligt för Andrea Lundgren att översätta. Ändå har hon gjort det. Sagan, som givetvis är en allegori, handlar om trollet och räven i skogen och om människorna som skäller och skär och hugger ner träd och utarmar naturen så att trollet behöver hämnas. Det är en brutal bok. Först i sitt slag, tänker jag, vem hade ens kunnat tro att någon skulle kunna skriva en bra roman från trollets perspektiv.

Magnus Dahlströms Hemman är en annan läsfrukt i samma genrer. Också här finns en övernaturlig nivå som ligger precis under den mänskliga. Det rör sig i naturen innan katastrofen. Människorna som är närmast påverkas, förändras i det isolerade samhället. Framför allt är jag fascinerad över att vara i författarens våld, att Dahlström oftast förmår bryta illusionen innan något avgörande händer eller att han förmår antyda att något händer men sedan slår undan illusionen. Djävulskt skickligt. Och otäckt.

Snön har försvunnit på ett par dagar. Svärmor skickar schwarzwaldtårta i ett glasspacket.

Många har haft dåliga arbetsdagar. Någon råkade logga in som administratör i svenska kyrkans nät och tryckte på fel länk. Allt släcktes ner. Hoppsan. Min VD på HLK skickade ut en snusksång om tomten för att han inte iddes kolla igenom länken innan han skickade iväg den till sin personal. Ups. En lärare på PD ber sina elever att planera terrordåd som uppgift i engelska. Ajdå.

Det är en vacker värld att leva i. I det lilla. Snart jul. Jag läser bilderboksmanus som får mig att skratta och ryckas med. Här finns så många vackra världar.