Läser Emma Frans i SvD som ifrågasätter om männen verkligen är vinnarna i löneracet. Män tenderar att välja uppslukande jobb som kräver hela deras tillvaro och ger dem höga löner medan kvinnor tenderar att söka sig till jobb där de vårdar människor och får tid med sina familjer. Evolutionen är nästan omöjlig att inte tänka på. Det intressanta är inte att männen därför tjänar mer pengar utan att kvinnorna upplever sina jobb och sina liv som betydelsefulla. Det gör inte männen. Jag håller helt med Emma Frans i slutsatsen att det inte nödvändigtvis är männen som är vinnarna i ekvationen.

Mobilfri grundskola är bra, all forskning pekar mot att det blir bättre om människor är fästade vid en värld inte flera. Men jag tror inte att det är skolans grundproblem. Grundproblemet ligger i syftet med skolverksamhet. En kommunal eller statlig skola syftar till att utbilda människor. En privat skola syftar till att tjäna pengar, så som företag gör. När en privat skola får pengar som skulle ha gått till den kommunala skolan rundskärs dess ekonomi och utbildningen som sådan blir lidande. Egentligen är det inte svårare.

Jag vet inte vad Sverige har för signalvärde i Turkiet, men det verkar som att de överskattar oss gravt. Erdogans medarbetare i regeringsalliansen säger: ”Om permanent fred uppnås mellan Israel och Palestina och en oberoende palestinsk stat erkänns, om Israel går med på att betala skadestånd och om Netanyahu ställs inför rätta i Haag, skulle vi säga ok till Sveriges Natomedlemskap”. Det fixar vi. Nu är det för all del Erdogans ultranationalistiska parti som uttalar sig och det är väl att se som ett uttalande från SD men ändå. Vilket förtroende!

Apropå SD och riva moskéer. Läser George Orwells recension av Hitlers Mein Kampf och blir lite rädd för SD, hur de skuggar nazisterna i sina rörelser. Tack och lov går det långsammare men de strategier som används är direkt hämtade från manualen. Jag väntar en kristallnatt för moskéerna. Och Orwell är det, långt före Knausgård, som skriver om hur Hitler inte förändras men samhället runt omkring honom. Det skrämmer mig mest av allt. För SD-ledaren får säga att de vill riva moskéer och ta bort muslimska symboler från samhället. Det hade varit politiskt omöjligt för tio-femton år sedan när Kent Ekeroth utvisades till Ungern för att ha sagt ungefär samma saker.

Efter en lång period av genuin vinter är det några plusgrader. Jag hade gärna sett att vintern höll i sig, tyckte att det var härligt att gå i skogen med de snötäckta grenarna och djuren. En tidig morgon i veckan stannade jag i skogen medan Humla och Frans sprang omkring i snön och tänkte att jag måste minnas det här också, att det kan vara så här med. När allt går åt helvete, måste jag minnas de här promenaderna i skogen. Jag hade det bra ett tag.

Ett par fönster på växthuset har fallit in av våtsnön under natten.

Krigen fortsätter, både i Ukraina och Israel. Media tycks vara helt inriktade på Israel-Hamas, där finns en fräschare ont-gott-konflikt att bevaka. Det ryska kriget i Ukraina har vi lite tröttnat på. De sägs ha dåligt med ammunition men den ryska vapenindustrin högproducerar. Krig är bra för BNP om krigshandlingarna sker i ett annat land än det egna. Bojkotten från väst meningslös eftersom grannländerna importerar i Rysslands ställe. Ungefär som med skolan förväntades företagen ha någon slags moral annan än den ekonomiska vinningens. Under bojkotten var tanken att inte sälja till länder som givetvis säljer vidare till Ryssland. Det gick sådär. Knarksäljarlogiken som industriellt credo: Säljer inte vi säljer någon annan.

Mycket imponerad av George Orwells essäer, hans politiska texter. Han ser förtrycket på ett tydligt sätt och förmår gestalta det. Lena Anderssons förord är märkligt negativt, hon pekar ut punkterna där Orwell inte är konsekvent men tvingas, läser jag det som, också konstatera att han är skicklig. Inte minst i gestaltningen av orättvisor, eller kanske i gestaltningen av hur ensam människan är bland andra människor och det tryck som skapas på individen i mängden.

Inte så imponerad av Bodil Jönssons Tio tankar om tid. Det är en slags självhjälpsbok om hur vi borde ta hand om vår tid. Kanske hade jag bara för höga förväntningar om att något omvälvande skulle hända mig i läsningen. Det gör det inte. Samma sak med Sara Danius, som nästan alltid är briljant, bok Om Bob Dylan. Ett försvarstal från Svenska Akademiens ständiga sekreterare. I början det som egentligen kännetecknar hennes skrivande, en spegling mellan Dylan och hans autofagi. Mästerligt. Resten läser jag som en motivering av nobelpriset med helt onödiga värderingar av Dylans verk.

Fick i veckan poeten Nicko Smiths Dikter i urval. CD-form från Fri Press. Det gjorde mig glad. Andra saker som gjorde mig glad var alla som fått pengar från Författarfonden och nu kan utveckla sin skrivande gärning. Och givetvis att Kulturrådet förser den konstnärliga delen av Att gestalta en bygd med pengar. Pengar alltså?

Inbjuden till två litteraturfestivaler i början på 2024, i Dhaka och Kuala Lumpur. Men jag lyckas inte ta mig iväg till någon av dem. Ett av de finaste sms jag har fått kom medan jag satt i möte: ”Bengt Berg undrar om du vill åka till Kuala Lumpur istället för honom”. Kanjaväl!