Jimmie Åkesson menar att vi ska riva moskéer. Fundamental kunskap: Alla platser där muslimer samlas är moskéer. Nå, för att vara ärlig är han ute efter fundamentalisterna. Han menar att han är beredd att justera grundlagen om religionsfrihet om han behöver. Inget annat var att vänta. Och ingen tänkande människa kan väl för ett ögonblick tro att partiet som anklagar islam för att vara fundamentalistiskt om de får dra tillbaka medborgarskap och riva moskéer tänker nöja sig med de våldsbejakande islamisterna. Jag vill påminna om att SD i begynnelsen var nazistiskt.

Apropå antisemitism menar Stina Wolter att Israel samlar inre organ från döda palestinier. Sen ändrar hon sig. Drar tillbaka, raderar och säger att hon aldrig uttryckt sig antisemitiskt. Att utsagan dockar in i antisemitisk propaganda tycks landa bortom förståelsen av händelserna men plockas upp och sprids av journalister. Att MP-politiker gillat tycks vara en nästan ännu större nyhet.

Ulf Kristersson felöversätts när han hakar sig och får över hela världen säga att Israel har rätt att begå folkmord. Han säger inte alls så utan ”Sverige och EU står enat i att Israel har rätt till folk… till försvar inom ramen för folkrätten”.

Detta i en värld där Sverige utmålas som muslimfientligt.

För övrigt dödandet i Ukraina och Palestina. På den fronten intet nytt.

I min värld har jag efter extrem och märklig nervositet genomfört det första författarmötet i projektet Att gestalta en bygd på Norrahammars bibliotek. Ewa Klingberg är bra, alltid när jag träffar henne. Ett nära möte där hon berättade om hur hon tänker som författare och läste ett stycka om Tabergsådalen i vilket hon iklär sig sin karaktär Felicia. Det var en höjdpunkt. Det lilla biblioteket är fint och fyller sin funktion på ett bra sätt, bibliotekarierna fulla av tillit. En höjdpunkt för mig var att perkolatorn som gör 120 koppar fungerade och fick ur sig inte bara mycket utan gott kaffe. Och oväntat god kladdkaka. Få saker är så smaskiga som riktigt god kladdkaka.

Läste Sara Danius essä om Bob Dylan. Om det ens kan kallas essä. Hon mer motiverar nobelprisvalet än undersöker något. Det blir tamt. Läser Bodil Jönssons essäer om tid i Tio tankar om tid, men har bara hunnit läsa ett par. Det är inte heller direkt omvälvande. Lite väl mycket låter det som en självhjälpsbok: Om du bara får koll på tiden så blir du lyckligare.