Det är haveriernas tid.

Nationalmuseum har renoverats men får numera inte budget att bära sina egna lokalkostnader. Nationalmuseum!

Det är inte bättre i småorterna. I Emmaboda klankar Aftonbladet genom journalisten Peter Schwarz på att kommunen köpt in ett bord för 760 000 för att exponera två ”två lokala glaskonstnärer”. Men som Johanna Linder på Österängens konsthall måste reda ut är det ett journalistiskt haveri: ”Bordet” är ett konstverk föreställande en båt (i stil med Bertil Valliens glaskonstverk) av möbelsnickaren Rickard Kautto och de ”lokala glaskonstnärerna” Ulrika och Bertil Vallien, har genom sin glaskonst gjort Sverige och Emmaboda känt i stora delar av världen.

Och så Norrköping.

Och skatteförslaget att ju mer pengar någon tjänar desto större skattelättnader. Proportionerligt.

Det var det där med att kronans värde sjunker, delvis eftersom SD är vid makten, delvis till följd av att några få människor i manifestationer får bränna böcker.

Ja, just det, möjligen påverkas den demokratiska omvärlden av att ett par ledande svenska politiker uttrycker homofobiska och islamofobiska åsikter.

Och det där med att vi inte får gå med i Nato utan att klappa diktatorer medhårs.

Eller att vi avskaffade miljödepartementet. Nu. Och politikerna sade: vi skaffar tio, säger TIO, kärnkraftverk, då blir elen billig. Men inte gick det. Och politikerna sade: Bensinen ska kosta tio, säger TIO, kronor. Men inte gick det.

Det var ju också det där med att lärare ska ange sina elever om de får veta att de inte har papper på att de får stanna i Sverige. Att skolan som sådan är en pengafabrik och inte en kunskapsfabrik är sedan gammalt.

Men i slutänden måste jag ändå skriva: vad förväntade människor sig? Givetvis blir det så här i en värld där Moderaterna regerar tillsammans med SD. Utan att stigmatisera SDs väljare har jag svårt för tankekedjan: här är ett parti som kommer ur den nazistiska rörelsen. De röstar vi på, de kan säkert göra Sverige öh, typ, svenskt igen.