Förkylningen släpper inte. Vaknar trött och snorig, går upp, dricker kaffe, snorar, en värld dimper ner på mig, måste fixa deklarationen för kulturhuset men vill bara sova. Läser om en av koranbrännarna, han framstår som manisk, tänker bränna koran tills vi förbjuder den. Idiotiskt. Migrationsverket har inlett en undersökning om det skulle gå att dra in hans tillfälliga uppehållstillstånd. De försöker givetvis bli av med jävelskapet. Bra. Samtidigt är det ett billigt knep för att bli av med en människa som är oliktänkande, borde vi inte vara starkare som samhälle? En massa skämt om att bränna saker florerar i flödena: pizza med banan och ananas utanför Italiens ambassad. Känns som ett rimligare sätt att hantera dårskap, se det för vad det är: ett sätt att förminska de som reagerar med ilska. En kollega menade när vi pratade om stökiga grupper på gymnasiet att om man går till apburen på ett zoo och en apa skiter i handen och kastar på en annan apa, ska jag då som åskådare bli arg eller skratta åt det? Givetvis är det en elak och inte alldeles passande allegori men jag kan inte låta bli att tänka att vi borde vara bättre intellektuellt rustade än att ta hela dårskapen med koranbränning på allvar, allra minst som det tycks vara missanpassade individer snarare än organisationer som ägnar sig åt dem. Media borde ha ett åtagande att inte uppmärksamma det som är uppenbart idiotiskt för mycket, istället är det nu som att de fokuserar helt på det. Som när SD tog sig in i riksdagen, en skock paranoida halvnassar. Som med det så kallade bensinupproret. Som när en dåre ställer sig och bränner Koranen utanför en moské.

Frustration och snor. Går inte att skriva. Tar kameran och går ut och fotograferar blommor på baksidan. Sparrisen har tagit sig fint, ligger i rabatten och ser välmående ut. Över lag är baksidan prunkande, minst sagt. Även gräset. Går i skogen, kollar av svampstället, lyser gult. När jag kommer tillbaka har något lättat. Humla har signalerat att Camilla ska gå och hämta mig i skogen ett par gånger, hon är inte van vid att inte få följa med. Truls däremot hängde med på tillbakavägen. Släpade in en stor duva under morgonen, ringmärkt, med tanke på lukten död sedan ett par dagar. På ringmärkningen ett telefonnummer. Duvan bördig från Trollhättan.

Skriver en dikt efter att ha kollat igenom fotografierna och arbetat en stund med att göra en bild av Frans till ett ”kattträd”. Något lossar, en jämvikt återfås. I morse funderade jag på varför jag alls håller på med allt skrivande, fotograferande, formgivande, det leder ju ingenstans. Nu inser jag att det kanske är det enda som håller mig i balans.

Statsministern dämpar hysterin runt koranbränningarna genom att på Instagram (!?) förmedla att ”vi befinner oss i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget”, efter samtal med Danmark om bränningarna. Bravo! Samma fras använde han i samband med Ukraina inför att söka medlemskap i Nato. Man kan i och för sig tänka sig att vi fortfarande befinner oss i ”det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget”, men det är också lätt att tänka sig att det är en fras som han tycker klingar fint och effektivt. Som om han verkligen arbetade hårt för att komma till rätta med saker och ting men inte har det så lätt, han heller.

Ägnar eftermiddagen åt Tabergsådalens kulturhus, inte utan förväntan. Hösten kommer att bli fin. Gör deklarationen för 2022, den är till synes enkel, den totala omsättningen är runt 5 000 kronor och vi hade enkelt kunnat få slippa deklarera om jag hade varit ute tid. Nu gäller det att få siffrorna på plats, vilket tar lite tid. Begreppen är mångtydiga för mig och passar inte riktigt men jag tror mig hamna rätt (så klart). Ordnar också pärmen, det centrala administrativa verktyget i föreningen. Nu absolut ordning – arbetet kan börja. Om ett par veckor. Kanske. Egentligen på onsdag när jag åker till Tranås för att hämta ljudsystemet så att vi kan köra Pilsnerpoesi i september.

Promenerar med Humla, skönt att röra sig. Väger och mäter mig för att påbörja någon slags omfångsminskning. Inte så jävla roligt. Men nu är jag pressad inför bröllopet. Knapparna på kavajen ska gå igen, det gör de inte nu. Målet är fem centimeter runt magen. Det ska gå. Sluttjatat om det i det här forumet.