Richard Jomshofs tweet om muslimer, islam och Muhamed gör mig villrådig, så jag tar med mig Humla på ett skogspromenad och funderar lite. Tweetet är ett svar på att företrädare för muslimer i Sverige vill se en bredare dialog i landet, jag tolkar det som en följd av att Sverige internationellt i allt högra grad fått stämpeln antimuslimskt. Jomshof svarar 9:32 den 27 juli: ”Ja, det är en kris. Det handlar om att islamister, med hjälp av en lång rad medlöpare, nu arbetar medvetet för att islamisera Sverige. / Jag håller med om att vi behöver en ‘bredare dialog’, en dialog om hur vi demokratiserar den muslimska världen. Eller varför inte en dialog om islam, denna antidemokratiska, våldsförespråkande och kvinnofientliga religion/ideologi grundad av krigsherren, massmördaren, slavhandlaren och rövaren Muhammed. / Det behövs däremot ingen ‘kartläggning’ för att ta reda på hur vi kan göra ‘det svenska samhället’ bättre. Vad vi behöver göra i det här läget är att stå upp för vår demokrati och yttrandefrihet. Detta samtidigt som vi tar kampen mot islamismen på allvar. Det räcker nu”.

Det är ju inte så uppseendeväckande, Jomshof är SD och det här är deras ideologiska ståndpunkt. Egentligen inget vi inte vet. Läser man tweeten efter så uttrycker de ungefär samma sak. Islamhat. Intet nytt.

Det nya är att Richard Jomshof inte är random SD:are längre, han är inte någon som är slav under makten. Han är justitieutskottets ordförande och riksdagsledamot. Jag måste upprepa det där: Justitieutskottets ordförande i Sveriges riksdag skriver i ett läge där Sverige som land, åtminstone enligt media, upplever en kris eftersom vi tillåter att folk bränner Koraner, vilket får till följd att muslimska länder upplever det som stötande och genomför både sanktioner och upplopp mot oss, i en tid då Turkiet velar om huruvida de vill släppa in oss i Nato på grund av att vi tillåter Koranbränningar: ”islam, denna antidemokratiska, våldsförespråkande och kvinnofientliga religion/ideologi grundad av krigsherren, massmördaren, slavhandlaren och rövaren Muhammed.”

Justititeutskottets ordförande. Sverige. Inte random extremhögerröv.

Men det här vet vi ju också. Det är Jomshof trots allt. Alla andra hade avsatts, men nu handlar det ju om SD och Jomshof. Och det är nu det verkligt intressanta händer: Ingenting.

Ingen av parterna i Tidöavtalet fördömer det Richard Jomshof skriver. Liberalerna, KD, Moderaterna. Regeringen är tyst. Håller de således med? Så han tar det ett steg längre: ”Jag trodde i min naivitet att den nuvarande regeringen skulle vara mer förståndig än den förra när det gäller frågan om islamism och islamisering. Jag hade dock fel.”

Well played, får man väl säga. De där hundralapparna det kostade att få Frick att bjuda in Palodani att bränna Koranen och de de idiotiska reaktionerna på handlingen har skapat exakt det här utrymmet; det där till och med ordföranden i justititeutskottet kan sprida islamhat utan repressalier.

Och det är precis där SD vill ha oss, i landet för hat och rädsla, för där är de starkast. Där vinner de nästa val.

Ser de sista avsnitten av Manifests tredje säsong. Grundploten handlar om ett flygplan som flyger från Jamaica och när det landar har det gått fem och ett halvt år, det vill säga alla som var med på planet har ansetts försvunna den tidsrymden. När de kommer tillbaka börjar passagerarna hantera sin situation men också få visioner. Tycker om hur visionerna knyts starkare till religiösa myter, en slags synkretism skapas mellan Noaks ark och österländska tankar i den tredje säsongen. Förhållandet mellan vetenskap och tro är också fascinerande emellanåt. Men sanningen att säga är det inte en oerhört stark serie, skådespelarnas insatser är ganska svaga över lag och det blir lite krystat när saker och ting ska bändas in och förklara tidigare skeenden. Inte desto mindre är serien spännande, lite som att läsa en deckare; tekniken brister men spänningen är hög. Det funkar. En fjärde säsong med tjugo avsnitt sedan är det, om jag läst antydningarna på internet rätt, slut.

Tranströmer skriver i sin ”Schubertiana” om kompositören som Svampen, ”en tjock yngre herre från Wien”. Den där humoristika elegansen kan verkligen förtrolla mitt i en dikt där metaforerna snart blommar ut. Något att lära.

DN skriver att åtminstone en riksdagsledamot i Liberalerna (de är ju inte så många så jag förmodar att han för allas talan) och en riksdagsledamot från KD (samma där) försöker uttrycka kritik mot Jomshof, den sista försöker på något sätt dämpa SD-politikerns betydelse med att han är en sån som alltid söker strid. Men alltså inget från Persson/Bush. Eller för den delen statsministern.

SvD bedömer att regeringen är låst på grund av alla händelser. Så är det. Förstås. Det mest förvånande är väl att de inte förutsett var samarbetet med SD skulle leda.

Får plötsligt mina betyg från Komvux i Eskilstuna och laddar upp dem också. Imponerad över effektiviteten. Skönt att vara säker på att få gå kursen på Linné.