Får under morgonen besked från Region Jönköpings län om att den faktura för Platsens författare som jag skickade i fredags hamnat fel. Som utövare är det nästan helt omöjligt att utan krångel få betalt från myndigheten. Och det skriver jag utifrån att ha arbetat där i fem år och tror mig ha ganska lätt för att administrera – min grundinställning är att administrationen ska underlätta för verksamheten. Så är det inte riktigt här. Människorna och rutinerna byts ut kontinuerligt vilket skapar en nästan helt obegriplig struktur. Förra gången jag fakturerade (ett år sedan) skulle jag inte skicka till min uppdragsgivare direkt utan direkt till löneavdelningen. Gången innan skulle fakturan till min uppdragsgivare. Nu ska fakturan till min uppdragsgivares chef. Det blir lite trial and error-verksamhet innan pappren hamnar rätt. Kloka människor (jo, fler än en) med egna företag som jag anställde som Regional litteraturutvecklare skickade arga mail om att det digitala systemet var omöjligt och att de borde fakturera för den timme det tog dem att administrera det. Jag hade inte svårt att tänka mig det och blev pragmatisk, det gällde att få loss stålarna som människor gjort sig förtjänta av på ett enkelt sätt. Givetvis dröjde det inte länge innan en chef kom och tillrättavisade. Även om arbetet som litteraturutvecklare är det roligaste jag har haft blev den här aspekten frustrerande.

Får brev från Amuh, varifrån jag i juni beställde tolv (!?) kortärmade skjortor. betalade extra för att få dem på 3-5 dagar. Två mail och en månad senare är jag glad att det inte bara tycks vara en scam. De ber om ursäkt och paketet är på väg, ha tålamod. Skriver dem.

Har blivit materialist på Paper Republics grejer. Fick ett grundkit i födelsedagspresent och insåg att jag äntligen har något att önska i födelsedagspresent och julklapp. Skickade efter lite annat papper och insåg att det här är min grej. De är en enormt fin hemsida och jag får personliga (sälj)meddelanden från Hugo och Jasmine där de berättar hur pappret är designat. Och pappret är vanvettigt tjusigt och trevligt att skriva på. Och inom sex minuter ska jag har fått en kalender för 2024. Jag är så orimligt uppspelt inför det!

12:01, inget kalender. Jävla ups!

Börjar använda Christer Bobergs Ljusprolog i diktutmaningen som ersättare till Öijers Trilogi. Blir genast tveksam till om det är ett vettigt sätt att läsa boken, två-tre dikter varje morgon. Vi får se. Skriver en kort dikt, lägger den bland de andra.

En märklig iakttagelse. Jag kan inte anstränga mig för att skriva bra, jag måste bara skriva det som vill bli skrivet, då blommar dikten ut och blir något eget, först då kommer bilderna till liv. Dikten i sig blir för utsvävande och måste skrivas om några gånger men det egna, det värdefulla, kommer fram. Om jag håller mig stram förstelnar dikten och slutar i ett försök som jag i nästa skede är säker på att jag kommer att slänga.

Man colden gör mig trött på eftermiddagen, ser klart Gotham Knights. Mest för att se klart serien. Den är ganska spännande, men lite som en ungdomsbok. Karaktärerna engagerar mig inte riktigt, de finns där för att de har olika förmågor och funktioner som på ett bra sätt rättar sig efter dramaturgin. Seriens Cliff Hangers är lite för uppenbara. Samtidigt finns en påtaglig råhet inarbetad, avhuggna huvuden kastas omkring och halsar skärs av i ganska snabb följd. För mig händer något med en berättelse om de jag följer dör och återuppstår på grund av något hokuspokus. Det känns förfuskat, som om kontraktet är brutet. Det som dör ska förbli dött.

Bakar baguetter och låter dem jäsa under sista avsnittet.

Ingen kalender. Ups!

Skriver en halvtimme på De en gång död.