Sverige släpps in i NATO. Erdogan tvingade fram en serie möten om att få vara med i EU, visade hur det känns att inte få komma in, antar jag. 200 år av alliansfrihet förbi. Eller alliansfrihet? Vi har väl synnerligen förtjänstfullt ingått allianser, men helt utifrån vad som var bäst för oss. Nu styr den större organisationen hur vår militär ska agera.

Slut med koranbränningar eller har de börjat leva sina egna liv efter sina egna logiker?

Regnig dag, hör hur det tappar på solduken över altanen. Humla suckar och gäspar. Lukterna som stärks i syret.

Läser Harlan Coben. Födelsedagspresent. Först Pojken från skogen och nu Lämna inga spår. Jag tyckte verkligen om hur Netflix-serierna som bygger på Cobens böcker vreds, hur det ordinära blev fasansfullt. Alltid familjen, alltid en hemlighet. I de här böckerna är huvudpersonen Wilde, en slags Tarzanfigur med samma dramaturgiska problem inbyggt: han är ärlig, rak och god. Före detta soldat och nästan osårbar. Platt. Men med lite kärleksproblem tack och lov. Gestaltningen är okej, jag var beredd på något värre. Tycker om hur spänningen byggs upp genom smarta byten av berättarperspektivet och att jag som läsare aldrig luras, trots en hel del cliff hangers. Spännande och mycket lättläst. Men jag begriper inte hur de hamnat i topp på New York Times Bestsellerlista.

Har kommit in på två kurser på Linné: Kreativt skrivande IV och Att skriva kritik och essäer. Mot bättre vetande har jag tackat ja till båda. Så, 100% arbete och 100% studie på avancerad nivå till hösten. Men bara G i betyg, vilket innebär att jag kan göra det mer flyhänt än när jag blev fixerad vid att vara bäst.

Just det, ska visst starta ett kulturhus under hösten också.

Måste vara beredd på att misslyckas lite.

Det är inte helt världen.

Aleisa berättar att hon arbetar med översättningen av Palliativ vård till spanska. Hon har anmält mig, Camilla, Magnus och Colm till festival i Barcelona i mitten av september. Går inte för C och mig. Det suger lite, men är inget att göra åt. Palliativ vård känns länge sedan. 2016. Fint att hon arbetar med översättningen, ohyggligt tacksam, både för chansen att åka till Barcelona och den nya språkdräkten på boken.

Kulturavdelningen i Svenska Dagbladet i morse: Pamela Anderson gillade inte hur hon såg ut. Dogge Doggelito menar att reklam är ”ett av hans uttryck”. Micael Bindefeld berättar om att komma ut för familjen.

Det viktigaste som hände i kulturvärlden får man anta. Nu har det kommit lite språkfrågor i appens flöde: ”Verben som man inte nänns låta bli”. Sara Lövestam. Sommartorka samtidigt som kulturexplosionen i Tranås under At the fringe. Om någon i kulturredaktionen på SvD eller DN bara iddes sticka ut näsan lite utanför tullarna, men Dogge och Bindefeld finns så klart därinne, alltid till hands, alltid för vad som helst. Pamela Anderssons text är ett utdrag ut självbiografin. Enkelt. Inte suverän kulturbevakning.

Ser att Milan Kundera är död men jag har ingen relation till hans skrivande. Många andra i mitt FB-flöde tycks ha det.