SvD har senaste två dagarna startat en serie artiklar under rubriken ”Sexlöshet bortom incels” som skär på flera sätt. I grov förenkling baseras serien på statistik från 2017 (!?) där Folkhälsoinstitutet undersökt andelen män och kvinnor som inte har haft sex senaste året. För människor över 45 år är det signifikativt fler kvinnor som inte har haft sex. För åldersgruppen 16 till 29 är det 13% av männen och 5% av kvinnorna som inte har haft sex senaste året. Medan staplarna för gruppen mellan 30 och 44 är ungefär lika höga, 7-8%. (Här läser ni serien och ser statistiken: SvD)

I allt väsentligt är det bra att uppmärksamma problemet med att en del människor tycker att avsaknaden av sex och intimitet är jobbig men SvD går in i schablonen om att män blir lätt handikappade om de inte får sex. Artikelserien nämner både incels (jodå, jag förstår att ordet ger klick) och inriktar sig helt på mäns problem med att inte få ha sex samtidigt som kvinnornas staplar i statistiken är betänkligt högre än männens.

Dagens rubrik är ”Anders, 33, har inte haft sex sedan gymnasiet”. Det är trots allt en bra intervju som beskriver en människa som inte förstår hur han ska ta steget från ytligt mingel in i en intim relation. Skörheten är ganska vacker och jag känner igen min egen osäkerhet. Också gårdagens artikel var spännande. Forskaren och läkaren Peter Ueda har skrivit en bok om manlig sexualitet och får berätta och ge råd. Det är inte artiklarna i sig som är problemet utan att fördomarna om manlig sexlöshet cementeras.

En motsägelsefull struktur är att artikelserien förstärker idén om incels genom att behandla manlig sexualdrift enligt schablonen om att det skulle vara katastrofalt för män att inte ha sex samtidigt som Peter Ueda mycket riktigt påpekar att incels står för en marginell andel av de sexlösa männen. Manlig sexlöshet, menar han, har blivit stigmatiserad och glidit in i incel-begreppet så till den grad att avarten i allt för hög grad generaliserats till det normala. Kort sagt likställs i på tok för hög grad manlig sexlöshet med incelkultur. Att konstatera är att incels problem kanske inte är sexlösheten i sig utan att det finns individuella psykologiska problem att arbeta med utanför sexualområdet.

Men ensidigheten, att inte undersöka sexlöshet som sådan utan bara fokusera på vad den gör med män, innebär att artikelförfattarna och SvD marknadsför och förstärker idén om att sex skulle vara viktigare för män än för kvinnor, det vill säga ställer sig bakom den föråldrade och minst sagt tröttsamma stereotypen om kön.