Den 1 juni började jag tillsammans med några andra poeter med Poesiutmaningen – skriv i 365 dagar. Varje dag skriver vi en dikt inspirerad av poesiläsning. Det handlar främst om att skapa en poetisk massa att senare göra något med, inte desto mindre tänker jag varje fredag bjuda på ett av veckans diktutkast.

Morgontankar

Isbarken från asfalten i bergslandskapet
har smält bort. Ett par plusgrader. Ryssland
är numera fienden. Och sjukdomen. Allt
skenar. Tidningarna är inte neutrala utan
drivs av försäljning, alltså det stora uttrycket.
Det som skrämmer. Vi skräms till konsumtion,
det är ett gammalt nasarknep. Ålder och död
kan försvinna, bara drick dekokten. En buddhist
valde att dö för ett par dagar sedan. Att bestämma
sin egen död borde vara en del av människolivet.
Men varken ingången eller utgången är given.
När kattungen lade sig på mitt bröst
fick jag en stark förnimmelse av Flisan,
den feta gamla honkatten som brukade ligga där.
Mindes hur viktlös hon var i slutet. Sprutan
i nackhullet och den djupa sorgen efteråt.
Kroppen lämnar oss småningom. Värdigheten
är liten i livet, obefintlig efteråt. Jag lever
i ett berglandskap där isbarken släppt,
en kort stund framöver.