I den blå himlen väntar hägringen,
så länge har oasen funnits i horisonten
men bara som ett skimmer, nu

ser vi det blå med tydlighet, inte bara
sanddynor. I hotellrummet är allt kalt,
spaavdelningen fylld av människor

trots pandemi. Ett lågfrekvent rytande hörs
mellan komplexets utbyggnader, något
närmar sig, förnims i ljuden men

syns inte ännu. I strandkanten ligger snäckor
och på klipporna sitter människor
med slutna ögon. Vi går med blicken rakt fram

medan allt bakom oss förkolnar.