Ibland reser sig någon
går fram till fönstret och
tittar ner på gatan. Står tyst
i flera minuter utan att
spegla det hen tänker.
Återskenet av människan
i fönstret är allt vi åskådare
får ta del av. Inte det
som sker på gatan,
inte drömmarna, bilderna
som rusar igenom hjärnan
utan den svagt skisserade
silhuetten i fönstret och
smutsen från avgaser
och föroreningar som ger
konturerna raster, vilka vi
uttolkar som sanningar.