Det som skakar i konvulsioner
likt ett hjärta där ärren har öppnats.
Allt det som blöder omkring oss,
alla de som blöder omkring oss.

De röda spåren i snön där
ett rovdjur slitit sönder en
kropp. Jag går förbi, ser och
har sett, men går förbi. Är jag

fortfarande människa? Eller
ingår i det mänskliga att
agera. Ta ett steg upp i snön
in i det röda och förstå. Eller

åtminstone känna som en förberedelse
för nästa kadaver. Se tecknen, hur
snön knarrar innan attacken och
känna konvulsionen då ärren öppnas.