56. Minnen

De döda går förlorade i minnet,
bit för bit reduceras de till
ljudband och filmer på repeat.

Efter hand äts materialet av
hjärnans råttor och blir svarta
klumpar i isoleringen.

Någon har sorterat om i facken
och skruvarna ligger bland muttrarna.
Ibland hörs skratt ekande i korridoren

men jag vet inte vem de kommer ifrån.
Men ser: en solig dag högt över Mälaren,
en vintrig dag intill en djup skog.



Följ Peters hörna genom att skriva in din mail nedan


Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.