Det intuitiva sviker gång på gång,
jag sitter med huvudet i handen
och väntar på en rörelse, på den
rörelse som ska komma inifrån
det sanna.

Ingen snö dagen innan julafton.
En gång klädde jag mig i yllemössa
drack rödpang och log mot kameran.
Som en clown, den pajas intuitionen
gjorde mig till.

Ett sant jag svävar bort likt en papperssvala
i skymningens eldljus just ovan randen
till mystiken i ditt medvetande. Sinusit
böljar som lingonris under senhösten.
För helvete.